Det händer något..................

Badrummet börjar nu så sakteligen ta form, ska lägga in bilder så fort det är foto dugligt. Hahaha.

Till något helt annat en stund. Saknaden gör sig redan stor här hemma, börjar nu förstå att detta är på riktigt detta hemska kommer ske o jag kan inte göra något åt det. Jag som aldrig brukar ge upp har nu börjat inse att denna saga inte har ett lyckligt slut, utan bara ett slut o att jag bara kan stå vid sidan om o låta detta ske. Det hjälper inte att vara arg över det så fruktansvärt orättvisa. Det hjälper inte heller att låtsas som om det inte kommer hända eller att "problemet inte finns". För det finns. Det finns överallt i allt jag gör,tänker men framför allt känner. Men att redan känna saknad kan ju var konstigt, han står ju fortfarande där ute, här hemma o så nära. Men ändå inte.......Det var nu ett tag sen han "försvann" livsgnistan hos honom är borta.
Jag är verkligen inte en sån där "hästtjej" som andas hästar varje dag, MEN........han är ju min allra bästa vän, Jag litar på honom till 100% o jag VET att han känner likadant. Vi två har blivit ett o jag kan inte fatta att det snart inte är så längre. Att jag blir kvar själv utan honom här.......................................!!

Hanna